Vi hamnade mot en schnauzer i första omgången och han var en värdig motståndare. Han stod jättefint och sprang jättefint vid sidan av sin matte också. Dommaren hade lite svårt att bestämma vem som skulle få rött band och vem som skulle få blått band av oss. Men vi fick det blåa bandet, igen skada skedd där inte för jag var ändå så jätte stolt över Tiini som sprang så fint i ringen.
Andra omgången bland alla blåa placerade vi oss 3a och fick en fin rosett och några små fina priser till. Vi hade no tur den här gången, jag trodde inte alls att vi skulle gå vidare då mitt in i ringen då det hela började märkte jag att Tiini var "bajsnödig". ÅH NEJ! vad gör man? Hunden vill inte stå stilla och ser helt plågad ut och vill bara springa bort och gömma sej. Hur kan man gå vidare då? Jag fick sätta mej ned och hålla fasst henne hårt så hon skulle stå och säga till på skarpen åt henne att hålla sej stilla.
Men domaren kom väl ihåg hur fint hon stod första gången och hur fint hon sprang då också. Och att hon hörde eventuellt när syster och mamma pratade utanför ringen när jag visade att Tiini var bajsnödig. Man har verkligen tur. Hoppas att det var första och sista gången!
vi skulle kanske placerat oss bättre om det inte skulle varit för vårt lilla "problem". Jag bara väntade på att vi skulle få gå ur ringen så att vi fick springa ut.
Nåja det var den dagen och allt gick jättefint och matte riktigt nöjd :)
Nya bilder:
Fin Ögonkontakt
Tiinis rosetter och medalj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar